<?xml version='1.0' encoding='UTF-8'?><?xml-stylesheet href="http://www.blogger.com/styles/atom.css" type="text/css"?><feed xmlns='http://www.w3.org/2005/Atom' xmlns:openSearch='http://a9.com/-/spec/opensearchrss/1.0/' xmlns:georss='http://www.georss.org/georss' xmlns:gd='http://schemas.google.com/g/2005' xmlns:thr='http://purl.org/syndication/thread/1.0'><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379</id><updated>2011-08-03T18:41:30.508-07:00</updated><category term='stupid love'/><category term='motherhood'/><category term='poor'/><category term='mother&apos;s sacrifice'/><category term='paglisan'/><category term='ode'/><category term='relationship'/><category term='movies'/><category term='death'/><category term='niloloko'/><category term='uncertain'/><category term='anguish'/><category term='pag-alis'/><category term='being a mother'/><category term='woman'/><category term='starry'/><category term='gender issues'/><category term='buhay pag-ibig tugon'/><category term='staying home'/><category term='nanloloko'/><category term='woe'/><category term='leaving'/><category term='puso'/><category term='literatura'/><category term='kaibigan'/><category term='failing grades'/><category term='equation of love'/><category term='mom'/><category term='loving'/><category term='mother'/><category term='galis'/><category term='allergy'/><category term='humor'/><category term='pelikula'/><category term='pag-ibig'/><category term='man'/><category term='classroom humor'/><category term='kapalaran'/><category term='mother&apos;s love'/><category term='translation'/><category term='rich'/><category term='english'/><category term='lalake'/><category term='aalis'/><category term='genderism'/><category term='pag-aaral'/><category term='usage'/><category term='moms'/><category term='fears'/><category term='life'/><category term='student'/><category term='literature'/><category term='estudyante'/><category term='paghihiwalay'/><category term='words'/><category term='suicide'/><category term='sacrifice'/><category term='english movies'/><category term='pasasalamat'/><category term='pain'/><category term='trabaho'/><category term='tula'/><category term='nanay'/><category term='love'/><category term='Vincent'/><title type='text'>TIT for TAT</title><subtitle type='html'>On living, loving, and leaving</subtitle><link rel='http://schemas.google.com/g/2005#feed' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/posts/default'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default?max-results=100'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/'/><link rel='hub' href='http://pubsubhubbub.appspot.com/'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><generator version='7.00' uri='http://www.blogger.com'>Blogger</generator><openSearch:totalResults>16</openSearch:totalResults><openSearch:startIndex>1</openSearch:startIndex><openSearch:itemsPerPage>100</openSearch:itemsPerPage><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-8085387345320138766</id><published>2011-02-06T07:15:00.000-08:00</published><updated>2011-02-06T07:18:53.723-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mother&apos;s love'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mother&apos;s sacrifice'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='death'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='love'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='being a mother'/><title type='text'>IF I WERE TO LIVE MY LIFE AGAIN</title><content type='html'>I have watched so many beauty pageants in which contestants have been asked, “If you were to live your life again, would you be the same or would you change things?”  If I were under this circumstance, what could have been my response?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I am no beauty queen. Never did I imagine myself being one. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As I began to review the past, it is then that I realized the word “regret.”  I could have collected thoughts of happiness though. But if one is perturbed by snags, the heart is wounded no matter how encouraging people are.  “Things of the past should be forgotten. It is time to move on.”  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As I dig into the depth of my loneliness, I felt the grief of looking into my mother’s lifeless body, dressed in all white. I looked at her; never blinked, imagined that she was just sleeping soundly. But as they carry the casket, as I hear weeping from the crowd, the truth dawned on me. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I shall never see my mother again. Never.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I visited her in the hospital Saturday night. She was so insistent that she has to go home, that she’s fine. I tucked myself on her side as we recounted stories of her grandchildren. She tried concealing her sadness, but I could feel that she already had a premonition of her death. I cleaned her ears, her arms, changed her clothes, combed her hair, put powder at her back, then kissed her before I left.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I knew that I will still be seeing her the next visit. I was wrong. She died the next day.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My heart bled badly when I saw her body being carried to the crematorium. I was trying to wake myself from a nightmare, from a dream. But it was reality. A painful reality. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If only I had known that she would be gone that early, I should have given her all the happiness. She wanted to visit Singapore soon as she retires. She turned 60 six months after she died. She was denied of the material wealth. Her entire life was all for her children and grandchildren. Those were her treasures. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My mom never missed any of my graduation days, from Preparatory to Ph.D. She was the proudest of all when I received my diplomas or my awards. She was also the first to rescue me in moments of desolation. In triumphs and pains, she was my shelter.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;REGRETS. Yes, if I were to live my life again, I would give the world to my mom. She should have enjoyed life. I should have laughed with her more or cried with her the most. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I envy families with their moms still alive. But more than the envy is disdain. My heart cries for mothers who shed tears on their not-so-good brood. I was not perfect either. I was also guilty of inflicting pain to the woman who carried me in her womb for nine months, loved me, took care of me. But much as I wanted to show her I’ve changed, she’s gone forever.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Why is it that we only realize the value of someone when he/she is gone? We ignore, we play deaf, we care not. Why can’t we come to our senses that life’s end is not ours to decide. Sooner or later, death will snatch them from us. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Why can’t we appreciate them while they are still alive? Why can’t we show them the same love they’re showing us while they can still feel it, see it? Do our parents really need to sacrifice for us to come to a realization that they’ve done much and yet we did so little?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I saw how helpless, how difficult it was for my siblings and my father not having “Nanay” at home. Tatay would lock himself alone in the house, in darkness; hoping that Nanay would “talk” to him. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I lost a limb. My mom was my source of strength. She was my shelter. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;With mom gone, I now became their SHELTER. Thus, I need to be strong. I learned this from my mother.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Plants may wither. Years would pass. But the pain of losing someone you really love remains as painful as it is. Tears still roll. I still call my mother during those times that I was almost giving up. My heart still grieves. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If I could only live my life again….&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-8085387345320138766?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/8085387345320138766/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2011/02/if-i-were-to-live-my-life-again.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/8085387345320138766'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/8085387345320138766'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2011/02/if-i-were-to-live-my-life-again.html' title='IF I WERE TO LIVE MY LIFE AGAIN'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-642730199136068756</id><published>2011-01-17T20:41:00.000-08:00</published><updated>2011-01-17T20:58:23.318-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='motherhood'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mom'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='moms'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='staying home'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='being a mother'/><title type='text'>WHEN YOU’RE HOME 24/7</title><content type='html'>December 27 to present. It’s been three weeks since I had the taste of beating the time for my log-in and counting minutes and hours waiting for the end my shift.  Now, I get the feel of what they call “full time mom.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;For 15 years that I have worked, never was there a long-term vacation. The longest of which was the 2-week Christmas break. Three weeks is like three years when you’re home. You could feel the movement of the second hand of the clock; you could watch all TV programs from sun-up till sun-down; you see vehicles passing, and at the very least be able to count them (^_^); you get to know the names of your neighbors who also stay home; you’re able to visit the sari-sari stores and buy yourself something to keep you awake and alive; you wash dishes, clean the house, feed the dog and bathe him, wash and iron the clothes, cook – from breakfast to dinner- for your kids and hubby; and lastly, bade them goodbye when they go to school or work and watch the clock every now and then to see what time they’ll be home.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I have come to realize the value of time and patience.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But on the other hand, greater is the happiness and fulfillment brought by staying home and working as full time mom. I personally take care of my three-month old son, which I failed to do in my first three kids when they were still babies.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;House was topsy-turvy when I was still working. Stuffs were placed anywhere that no one could recall locations when things were needed. Now that I am home, I make it a point to organize things. I know what my kids are into when they start watching TV.  &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tell you, we’re all gathered up in front of our overly used LCD TV at 6:45 P.M. every day and at 5:00 P.M. every Saturday to watch Willing Willie and at 8:00 P.M. , Channel 7, the fantaserye - -Dwarfina. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;There is one thing though that I lose track off when I am home – the DATE. I’ll just be reminded when I receive my bills. Oh, it’s paying time!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes, frustration creeps because I miss the old work, the job. If the others are working, why am I home? But as I look at the brighter side of life, it is then that I would realize that I get to enjoy a lot of things which others do not. Let me just cite a few:&lt;br /&gt;     a. It’s a vacation and a rest for me. I get to enjoy the results of my  stinginess. I have saved some pennies and dimes when I was still working so I’ll have a thread to pull in case I need finances. NOW IS THE TIME! ^_^&lt;br /&gt;     b. No pressures!!!&lt;br /&gt;     c. I could attend to my kids’ needs. Do things for them.&lt;br /&gt;     d. I’ll be able to enjoy the moments with my 3-month old baby.&lt;br /&gt;     e. I could cook for them and do other household chores.&lt;br /&gt;     f. My house is no longer chaotic. Things are slowly being put into proper places.&lt;br /&gt;     g. Kids are doing their assignments religiously. &lt;br /&gt;     h. I could eat anytime, that’s why I am really GROWING!&lt;br /&gt;     i. I could be online 24/7. Yehey!!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Few months from now, I will again face another battleground. My respite from the academe will provide me the renewed strength and enthusiasm so I’ll be able to provide quality teaching to my new students regardless of how they look, how they smell, where they live, and what they know.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Though I am not a productive tax-paying citizen now, at least I get to experience the luxury of time, the freedom from deadlines, the happiness of being with my kids and my hubby. Those things are non-compensable. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My kids will only be young once. Sooner they will grow and live on their own. Who knows, they might not have the time for me when that comes. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;So, let me give them the time and the attention while they still need it.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Let me enjoy the bliss of motherhood.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-642730199136068756?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/642730199136068756/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2011/01/when-youre-home-247_17.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/642730199136068756'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/642730199136068756'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2011/01/when-youre-home-247_17.html' title='WHEN YOU’RE HOME 24/7'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-780630515470367839</id><published>2010-02-20T08:47:00.000-08:00</published><updated>2010-02-20T08:51:40.031-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='nanay'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='ode'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mother&apos;s love'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='motherhood'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mother&apos;s sacrifice'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mom'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='sacrifice'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mother'/><title type='text'>PARA KAY NANAY ( Ode to my Mom)</title><content type='html'>Hindi biro ang mag dala ng bata sa sinapupunan ng siyam na buwan.. &lt;br /&gt;Inalagaan ko ang aking sarili sapagkat sa akin nakasalalay ang buhay mo.&lt;br /&gt;Makalipas ang mga buwan, malalagay ang isang paa ko sa hukay&lt;br /&gt;Darating na ang araw na ang sanggol na iniingatan, IKAW yun, ay akin nang iluluwal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Aarugain KITA sa lahat ng aking makakaya at sa lahat ng aking lakas&lt;br /&gt;Hindi ko alintana ang dibdib na papangit sapagkat alam kong kelangan MO ng gatas ng ina&lt;br /&gt;Ang gabi-gabing pagpupuyat sa paghehele, pagkanta, pagsayaw, minsan paghahalu-haluin ko pa&lt;br /&gt;Minsan din yukyuk na ulo sa antok kasi ayaw naman ayaw MO pang matulog..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang panandalian nating paghihiwalay dahil sa ako’y nasa trabaho ay malaking bigat sa dibdib ko&lt;br /&gt;Mahirap mawalay kahit sandali dahil hindi ko makikita ang iyong mumunting pagtawa, ang pag ngiti mo, &lt;br /&gt;Pag uwi ko, gusto ko’y kalong ka agad, akap, titignan ang mukhang nakakapalis ng pagod&lt;br /&gt;Hahagudin ang iyong pisnging kay lambot, matang kay lamlam.. gutom ko ay akin nang limot..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa mga panahon na ikaw ay may sakit, nais koy umiyak at akuin ang iyong nararamdaman&lt;br /&gt;Hindi bale ng ako na lang, wag lang ikaw. Hindi ko kayang makita kang nahihirapan.&lt;br /&gt;Babantayan kita sa iyong pagtulog. Hindi bale ng ako’y  mapuyat&lt;br /&gt;Gusto ko lamang ay ligtas ka, makakatulog ka ng tahimik at sapat.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa iyong paglaki, madami ka nang makakasalamuha, makikita, maririnig, malalaman.&lt;br /&gt;Tangi ko lamang dasal, gabayan ka ng Diyos araw-araw, ika’y ingatan at huwag kang masaktan&lt;br /&gt;Hindi mo man nais na nandiyan ako lagi sa iyong tabi sapagkat sabi mo ay MALAKI KA NA&lt;br /&gt;Dala-dala mo ang puso ko, ang pag-aalala sa tuwing aalis ka, lalabas, kasama ang iba.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa bawat dagok na darating sa iyong buhay, bukod sa iyo, ako ang mas masasaktan&lt;br /&gt;Sapagkat ikaw ay galing sa akin, laman ng aking laman, nabuo ka sa aking pagmamahal&lt;br /&gt;Sa bawat agos ng luha sa iyong malamlam na mata ay parang tinatarakan ang puso ko&lt;br /&gt;Hindi ko kayang makita na ikaw na iningatan ko ay paiiyakin lamang ng iba.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang pag-aaral mo ay igagapang ko. Maghirap man ako ay magtatapos ka sa kolehiyo.&lt;br /&gt;Lahat ng pinagpapaguran ko ay para sa iyo, para sa kinabukasan mo.&lt;br /&gt;Nais kong bago ako lumisan sa mundong ito, mapanatag ang loob ko&lt;br /&gt;Na ang anak na iiwan ko, makakatayo sa sariling paa, may mapapatunayan sa tao.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hindi mo man sabihin palagi na mahal mo ako, sapat ng minsan ay inaakap mo ako&lt;br /&gt;Hindi mo man maalala ang regalo ko sa kaarawan ko, sapat ng sa aking batiin mo ako.&lt;br /&gt;Hindi mo man ako alagaan sa panahon na ako ay may karamdaman, sapat ng bilhan ako ng gamot.&lt;br /&gt;Hindi mo man ako tulungan sa gawaing bahay, sapat ng makita kitang huwag napapagod.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Huwag nating isantabi lamang ang ating INA.&lt;br /&gt;Iba ang papel na ginagampanan niya sa buhay natin&lt;br /&gt;Magagalit ang mundo, ang lahat ng tao sa ginawa mo&lt;br /&gt;ANG INA ang matitirang kakampi mo, nandiyan sa tabi mo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Habang nandiyan, habang nabubuhay pa, iparadam mo sa kanya&lt;br /&gt;Mahalin mo siya at magpasalamat ka&lt;br /&gt;Kung hindi ka niya inaruga at iningatan&lt;br /&gt;Makikita mo ba ngayon ang mundong iyong ginagalawan?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ganyan ang pagmamahal ng isang ina..&lt;br /&gt;Wag kang maging bulag, pipi, at bingi sa paghihirap nya.&lt;br /&gt;Balang araw kukunin siya ng Diyos at ilalayo sa iyo&lt;br /&gt;Tanong: HANDA KA BANG WALA SIYA SA PILING MO?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ako ay isang Ina.. &lt;br /&gt;Pumanaw naman na ang aking INA.&lt;br /&gt;Hindi man sabihin, ang pagmamahal ko sa aking mga anak&lt;br /&gt;Isang patunay na naging mabuti siyang Ina at napakagandang halimbawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Para sa iyo ito Nanay, Gng. TERESITA DALERE-MANABAT. &lt;br /&gt;Isang mabait at matiising asawa, isang masipag at dedikadong guro, &lt;br /&gt;Higit sa lahat&lt;br /&gt;Isang napakabuting Ina...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-780630515470367839?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/780630515470367839/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/02/para-kay-nanay-ode-to-my-mom.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/780630515470367839'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/780630515470367839'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/02/para-kay-nanay-ode-to-my-mom.html' title='PARA KAY NANAY ( Ode to my Mom)'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-8303710354318077652</id><published>2010-02-08T05:31:00.000-08:00</published><updated>2010-02-08T05:33:45.678-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='paglisan'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='trabaho'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kaibigan'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puso'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='kapalaran'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='aalis'/><title type='text'>SUNDIN MO ANG PUSO MO</title><content type='html'>Hindi isang biro ang maiwan, mang-iwan, iwanan&lt;br /&gt;Ganun din ang lumisan, paglisan, at nilisan.&lt;br /&gt;May dalang sakit ang paghihiwalay, may pilat na maiiwan&lt;br /&gt;Subalit, hindi man natin ninais, ito ay magaganap, ginaganap, o naganap.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa loob ng mahabang taon ng pagsasama, sa lungkot man o ligaya&lt;br /&gt;Nandiyan ang bawat isa, umaalalay, nagtutulungan, kaagapay.&lt;br /&gt;Datapuwat may panahon ding nalilimutang magkaibigan, bagkus nagiging magka-away&lt;br /&gt;Subalit ito’y panandalian lamang, muling mangingibabaw, pagmamahal sa bawat isa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Minsan, gustuhin mo mang lumisan, may mga bagay na tinitignan&lt;br /&gt;Mahirap iwanan ang samahan, masakit isipin hindi ka na kasama sa halakhakan.&lt;br /&gt;Mga dalahin at dagok sa buhay na minsa’y tayo ay ginugupo, nilulugmok&lt;br /&gt;Napapawi ang bigat sapayo ng kaibigan na mahal kang lubos.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ngunit, minsan kahipat ayaw mo mang iwan ang mga kaibigan, ninanais mo ding lumisan&lt;br /&gt;Maghahanap ng panibagong pakikipagsapalaran&lt;br /&gt;Kapag nararamdaman nang hubad ang puso sa kasabikan &lt;br /&gt;Mahirap dayain ang kalooban, sapagkat  hindi nababayadan ang kaligahayan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa panahon ng pag-iisip, pagmumuni-muni, at paninimbang&lt;br /&gt;Ano nga ba ang dapat mangibabaw? &lt;br /&gt;Iisipin mo pa ba ang mga bagay na iyong maiiwan,&lt;br /&gt;O mas iisipin mo, na sa iyong paghahanap ng kapalaran eh ano naman ang iyong daratnan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa ngayon na kayraming walang pinagkakakitaan, hindi ka ba magiging praktikal?&lt;br /&gt;Oportunidad na yan, bakit mo iiwan at aalisan?&lt;br /&gt; Salapi nga ba, mas mataas na bayaran o personal ang iyong dahilan?&lt;br /&gt;O prinsipyo na hindi kayang tumabasan ng ano mang halaga at anumang katwiran?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May mga taong ang nais ay pumuna ng mali ng iba&lt;br /&gt;Hindi muna tignan dumi sa kanilang mukha at ang mga muta sa kanilang mata.&lt;br /&gt;Ika nga eh, sino mang walang kasalanan ay siyang unang bumato&lt;br /&gt;Ngayon kaibigan, adobe ba ang dala mo?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tutuo nga din na sa dinami dami ng ginawa mong tama&lt;br /&gt;Pag nagkamali, matatanggap mo’y sandamukal na alipusta.&lt;br /&gt;Kapag ikaw naman ay namumunga sa ganda ng iyong ginagawa&lt;br /&gt;Pipilitin kang ibagsak, hihilahin ka pababa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tao lamang daw sila, yan ang kanilang rason&lt;br /&gt;Tao din naman ako, yan naman ang aking tugon.&lt;br /&gt;Hindi ba’t kapag maayos ang iyong nakikita, purihin at batiin naman ang iyong kasama&lt;br /&gt;Huwag gawan ng kwento, hanapan ng  kahinaan, at siraan sa tao.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Matuwa ka naman sa mga taong kaakibat mo sa pagtratrabaho&lt;br /&gt;Dahil kasama sila sa bumubuo ng isang establisyimento.&lt;br /&gt;Adhikain mo sa kumpanya, ganun din naman sila&lt;br /&gt;Gusto mo nga lang, walang ibang magaling kundi ikaw na mag-isa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Iba-iba ang kwento ng  tao, may nakakatuwa, may nakakatawa.&lt;br /&gt;Meron din namang nakakainis, nakakauyam, at nakakasawa.&lt;br /&gt;Ito ang buhay, laging may mga panira, sinisira, nasira&lt;br /&gt;Kaya naman may mga taong aalis, umaalis, at umalis na.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa bawat desisyon, laging may apektado&lt;br /&gt;Natural, hindi naman lahat binibigay sa tao.&lt;br /&gt;Sa pagpili mo, meron kang maisasakripisyo,&lt;br /&gt;Ang tanong, handa ka ba dito?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa bandang huli mahal kong kaibigan&lt;br /&gt;Sarili mo pa din dapat mong pakinggan.&lt;br /&gt;Marami kang payong maririnig, malalaman&lt;br /&gt;Subalit ang maghahari pa din sarili mong kagustuhan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kagustuhang binase sa mga nakikita at nagaganap&lt;br /&gt;Sa mga nararamdaman, bulungan, at usapan.&lt;br /&gt;Huwag mong hayaang madiktahan ng iba,&lt;br /&gt;Sa ganitong panahon, dapat PUSO MO ang manguna.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Humayo ka kaibigan,tahakin ang iyong bagong kalaparan&lt;br /&gt;Ipapanalangin kong mahanap mo tagumpay at kapayapaan.&lt;br /&gt;Sa iyong pag-alis, malulungkot ako, &lt;br /&gt;sapagkat bahagi ng puso ko ay dala-dala mo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Subalit, huwag kang mag-alala kaibigan ko. &lt;br /&gt;Ipinapangako ko, &lt;br /&gt;Magkikita pa din tayo. &lt;br /&gt;Balang araw, susundin ko din ang PUSO ko...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-8303710354318077652?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/8303710354318077652/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/02/sundin-mo-ang-puso-mo.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/8303710354318077652'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/8303710354318077652'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/02/sundin-mo-ang-puso-mo.html' title='SUNDIN MO ANG PUSO MO'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-4415248806700808028</id><published>2010-01-30T04:55:00.001-08:00</published><updated>2010-02-01T05:18:15.920-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='paglisan'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='paghihiwalay'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='puso'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pag-alis'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pasasalamat'/><title type='text'>HIKBI NG PUSO</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Bakit nga ba minsan ay kailangang magpaalam kahit alam mong hindi mo siya dapat iwan?&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;May lungkot na dala ang bawat paghihiwalay.&lt;br /&gt;May aral na mapupulot sa bawat paglisan.&lt;br /&gt;May kirot sa puso ang pamamaalam.&lt;br /&gt;May pilat na makikita sa mga iniwan.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa mahabang panahon ng ating pinagsamahan&lt;br /&gt;Masaya man o malungkot, ikaw laging kaagapay&lt;br /&gt;Sa aking pag-iyak , ikaw ay kasabay&lt;br /&gt;Sa aking galak, ngiti mo’y kay tunay.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nasanay akong lagi kang nanjan&lt;br /&gt;Bagaman hindi madalas ang usapan&lt;br /&gt;Damdamin ng isa’t isay nararamdaman&lt;br /&gt;Ala mang mamutawi sa ating bibig&lt;br /&gt;Naririnig kabog ng bawat dibdib.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hindi mo man arok, malaki ang iyong iiwan&lt;br /&gt;Mga taong binigyan mo ng pagkakataong sarili’y mapatunayan&lt;br /&gt;Mga taong nung una’y tuldok lamang at ordinaryo&lt;br /&gt;Ngayo’y nagkapangalan at napatunayang kayang lumaban sa mundo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Naaalala mo pa ba mga panahong ako’y tulala&lt;br /&gt;Tuliro, hirap, magulo sa dami ng problema&lt;br /&gt;Damdami’y napayapa ng iyong mga salita&lt;br /&gt;Kalooba’y nakalma, mga luha sa mata’y napalis na.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hinding hindi ko malilimutan kay tamis mong himig&lt;br /&gt;Habang tinatawag pangalan ko ng may pangungulit&lt;br /&gt;MARIA CRISTINA FALLS! Yan ang iyong bansag sa akin&lt;br /&gt;Unique ika nga... Nakakatuwa, kay sarap dinggin.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kasama kitang bumuo ng pangarap para sa aking mga anak&lt;br /&gt;Kasama kitang nalulungkot pag sila’y may karamdaman&lt;br /&gt;Ang mga pagliban dahil sa mga anak iyong naiintidihan&lt;br /&gt;Lagi mong sinasabing “AKO’Y NANAY DIN NAMAN.”&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Mabigat sa puso ang iyong pamamalaam &lt;br /&gt;Sapagkat ikaw ay bahagi na ng aming buhay&lt;br /&gt;Ma mi miss ko ang pangalan kong iyong tinatawag&lt;br /&gt;Hahanap hanapin din namin makulit mong halakhak.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;CJN, nakaukit sa puso ko iyong pangalan&lt;br /&gt;Tatandaan ko lahat ng iyong pangaral&lt;br /&gt;Magiging mabuti akong ina&lt;br /&gt;Kahit lagpak ako bilang asawa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Muli, nais kong iparating sayo aking pasasalamat&lt;br /&gt;Sa lahat ng iyong payo, patnubay at gabay&lt;br /&gt;Maswerte ako at sa buhay kong ito&lt;br /&gt;Nagkaron ako ng bahagi sa buhay mo.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Malalayo ka man sa amin, ito’y pampisikal lang&lt;br /&gt;Alam naming sa iyong puso kami pa din ay nandiyan&lt;br /&gt;Patuloy ka nawang basbasan ng Diyos sa iyong kabutihan&lt;br /&gt;Tayo’y magkikita pa din balang-araw mahal kong kaibigan.&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-4415248806700808028?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/4415248806700808028/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/hikbi-ng-puso.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/4415248806700808028'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/4415248806700808028'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/hikbi-ng-puso.html' title='HIKBI NG PUSO'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-3192046776945124714</id><published>2010-01-28T01:56:00.001-08:00</published><updated>2010-01-28T02:03:49.561-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='nanloloko'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pag-ibig'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='lalake'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='niloloko'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='buhay pag-ibig tugon'/><title type='text'>BUHAY PAG-IBIG --- ANG TUGON NI OPENG</title><content type='html'>ITO AY ISANG TUGON SA AKING POST NA BUHAY PAG-IBIG.. HINDI DAW PATAS ANG MGA BINTANG AT PARATANG.. BAKIT LAGING LALAKE.. BAKIT LAGING SILA ANG NASISISI SA HULI... BAKIT SILA LAGI ANG MALI... NARITO, BASAHIN ANG KANYANG AKDA.. ATING  NAMNAMIN.. TALAGA NGA BANG MAY PUNTO SIYA O KATULAD NG DATI, PALUSOT LANG NIYA??&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;Pinagtagpi tagping dahilan at pangangatwiran ng laging napagbibintangan, sinasabihang nanloloko, at lagi pinapalabas na sanhi ng sama ng loob at isipan ng mga iniiwanan. ‘wag mong ituloy ang pagbabasa kung sa tingin mong tatamaan ka. Tapos sasabihin mong ako nanaman ang masama, at ikaw ang biktima? &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Akala mo ba ikaw lang ang nagmahal? Ang nagmamahal? At magmamahal? Aminin mo na kasi na naging imba tayong dalawa. Nag-enjoy ka naman di ba? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Inagaw ba ako o ipinamigay mo? Ayan ka nanaman sa katwiran mo. Ako ang nanloko at ikaw lagi ang niloko? Tao ka, tao ako. Kaya kong manloko, ikaw? Santa? Basura nga ako sa’yo, ginto naman sa tunay na mahal ko. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tama yan, magsama kayong dalawa. Darating ang panahon, iiwanan ka rin n’ya. Maiinintindihan ko kung di ka nya maiintindihan. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Keep on hoping, keep on dreaming. Kapag di ka kasi pinansin, isa lang ang ibig sabihin. Hindi ka kapansin pansin. Kapag di ka minahal. Hindi ka kamahal mahal. Simple lang di ba? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Hindi ka ba talaga makaramdam? When I say stop, stop! Specially when you’re talking a lot. Nakakarindi, nakakatorete. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nang iniwan mo ako, I found someone better. Kapag iniwan ako ng kapalit mo, sasabihin nya, again, I found someone better. Salamat sa inyong dalawa, hindi man perpekto ang nahanap ko, respeto lang naman kasi ang kailangan ko. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nakalimutan ko ba? Pasensya na ha. Isa lang kasi ang inaalala ko, ang kalimutan kong gawin ang mga bagay na inaasahan mo. Tagal mo kasing makaramdam, dial-up ba koneksyon mo? DSL i-try mo. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Wag kang mag-alala, dati naman naging clown ka rin ng buhay ko. Akala ko kasi magiging masaya akong kasama ka, di ko naman kasi akalain na bababangungutin akong kapiling ka. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang sarap mo ngang magmahal. Kumpleto sa rekado. Minsan matamis, minsan maalat. May oras na maasim, may araw na mapait. Ang anghang mong magmahal. Para mo ‘kong sinasakal. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kapag ikaw ay iniyakan ng babae, may bago ba? Parang lahat naman ng bagay umiiyak sila. Kapag lalaki ang umiyak, hindi lang mata ang lumuluha. Kundi puso at kaluluwa nila. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ako nanaman ba? Masdan mo nga ang nasa paligid mo, sama mo na rin sarili mo. Lokohan ba? Bulag ka na ba at di mo nakikita? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Nakita ko rin ang ex mo kanina. Mabuti naman at natauhan ka na. Nakakatuwa ka talaga. Hindi pala. Nakakatawa ka. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Kaya naman pala hindi tayo magkasundo, mas mahal mo kasi ang sarili mo. Ok lang naman mahalin ang sarili, pero kung 30% din lang naman ang ibibigay mo sa akin, mabuti pang wag na lang. Ayoko kasing mabitin. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Salamat at pinatulan mo ang isang hamak na tulad ko. Ang ganda ganda mo. Pero bakit nagkaganito? Aking napagtanto, ang sinasabi ng aking mga ninuno. “Mag-ingat sa panlabas na anyo, dahil baka ito’y isang balatkayo” &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Natauhan ka pala, mabuti na lang. Mas matagal kasi akong nagising sa katotohanang hindi ako sa iyo ay bagay. Siguro ganun talaga ang pakiramdam ng isang taong tunay na nagmamahal. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pwede pwede pwede. Di ikaw na rin ang nagsabi. Lahat ng bagay, pwedeng mangyari. Bakit ka ngayon nag-iinarte? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Paalam na sa iyo dahil nagpagmuni muni ko na walang patutungan ang paglalaro nating ito. Sino bang nakinabang, hindi ba’t tayong dalawa din naman? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Stupid na nga kung stupid. Pag sinabi kong uminom ako, lasenggo na. Pag napatingin sa iba, babaero na. Ngayon, pati ba naman pag se-share ko ng stat sa facebook, mamasamain mo pa? Emo ba kamo? O imba? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ako, hindi ko pipigilang maluha sa tuwing ako’y masasaktan. Ang luha ko ang patunay ng aking pakikipaglaban sa buhay. Masaya man o puno ng lumbay. Naniniwala akong isang araw makaka-GG din ako sa piling ng aking mahal.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;DIYAN NAGTATAPOS ANG KANYANG ARGUMENTO.. MAY KASUNOD PA KAYA ITO? PAPAYAG KAYA AKONG DITO NA MATAPOS ITO?? ABANGAN.. ABANGAN...&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-3192046776945124714?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/3192046776945124714/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/buhay-pag-ibig-ang-tugon-ni-openg.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/3192046776945124714'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/3192046776945124714'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/buhay-pag-ibig-ang-tugon-ni-openg.html' title='BUHAY PAG-IBIG --- ANG TUGON NI OPENG'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-3387958959450309638</id><published>2010-01-27T17:57:00.000-08:00</published><updated>2010-01-27T18:02:38.935-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='man'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='genderism'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='woman'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='gender issues'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='equation of love'/><title type='text'>SOLVING THE MAN+WOMAN EQUATION</title><content type='html'>&lt;strong&gt;THE MAN + WOMAN EQUATIONS&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Smart man + smart woman = romance&lt;br /&gt;Smart man + dumb woman = pregnancy&lt;br /&gt;Dumb man + smart woman = affair&lt;br /&gt;Dumb man + dumb woman = Marriage&lt;br /&gt;Smart boss + smart employee = profit&lt;br /&gt;Smart boss + dumb employee = production&lt;br /&gt;Dumb boss + smart employee = promotion&lt;br /&gt;Dumb boss + dumb employee = overtime&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;strong&gt;GENDER ISSUES:&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A man will pay P2.00 for a P1.00 item he needs.&lt;br /&gt;A woman will pay P1.00 for a P2.00 item she doesn’t need.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A woman worries about the future until she gets a husband.&lt;br /&gt;A man never worries about the future until he gets a wife.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A successful man is one who makes more money that his wife can spend.&lt;br /&gt;A successful woman is one who can find such a man.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To be happy with a man, you must understand him a lot and love him a little.&lt;br /&gt;To be happy with a woman, you must love her a lot and not try to understand her at all.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A woman marries a man expecting he will change, but he doesn’t.&lt;br /&gt;A man marries a woman expecting that she won’t change, and she does.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;A woman has the last word in any argument.&lt;br /&gt;Anything a man says after that is the beginning of a new argument.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;From: Emy Liwag of Ateneo Psychology Department and Tat Buhay Murillo of UP Los Banos, and Physics Instructor Marco Changho&lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-3387958959450309638?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/3387958959450309638/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/solving-manwoman-equation.html#comment-form' title='1 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/3387958959450309638'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/3387958959450309638'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/solving-manwoman-equation.html' title='SOLVING THE MAN+WOMAN EQUATION'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>1</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-2597566589612872178</id><published>2010-01-26T07:26:00.000-08:00</published><updated>2010-01-26T07:36:00.655-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='tula'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='literatura'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pag-aaral'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='failing grades'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='estudyante'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='literature'/><title type='text'>BATU-BATO SA LANGIT</title><content type='html'>Tik..tak..tik..tak.. Alas otso na'y tulog ka pa&lt;br /&gt;Samantalang may klase ka ng umaga.&lt;br /&gt;Nang bumangon ka'y pupungas pungas pa&lt;br /&gt;Hindi mo pansin ika'y late na.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Alas nuwebe kinse dumating sa eskuwela&lt;br /&gt;Ngunit ika'y hindi dun nagpunta&lt;br /&gt;Pumasok, kinatagpo lng barkada&lt;br /&gt;Bitbit ang bag, patungo sa lakwatsa.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang butihing ina ay nagtitiis&lt;br /&gt;Nagtratrabaho, nag-aalaga sa ibang kapatid.&lt;br /&gt;Ngunit hirap at pagod ay napapalis&lt;br /&gt;Sa pag-aaral ikaw ay maitawid.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa paglipas ng oras, araw at buwan,&lt;br /&gt;Ikaw sa klase ay lulubog lilitaw.&lt;br /&gt;Akala ng ina'y ika'y nag-aaral,&lt;br /&gt;Upang makatulong niya balang-araw.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pagtanggap ng classcard,  natural lagpak ka.&lt;br /&gt;Sinayang mo pinagpagurang matrikula.&lt;br /&gt;Ang iyong ina'y masayang naghihintay&lt;br /&gt;Buong akalang grado mo'y mahuhusay.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;ILAN PA BANG MAG-AARAL ANG KATULAD MO?&lt;br /&gt;BAON-PASOK, LAKWATSA, BARKADA ANG GUSTO.&lt;br /&gt;ANG SINAYANG NA PANAHON AY DI NA MABABALIK,&lt;br /&gt;SA INANG PINAASA, SAKIT AT LUHA ANG NAGING KAPALIT.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;NOTE: sana po ay walang napikon... mahirap pong kumita ng pera. sana bigyan natin ng halaga ang paghihirap ng nagpapa-aral sa atin..&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-2597566589612872178?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/2597566589612872178/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/batu-bato-sa-langit.html#comment-form' title='2 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/2597566589612872178'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/2597566589612872178'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/batu-bato-sa-langit.html' title='BATU-BATO SA LANGIT'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>2</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-5398251638561329371</id><published>2010-01-25T15:39:00.000-08:00</published><updated>2010-01-25T16:07:12.948-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='rich'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='usage'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='galis'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='words'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='allergy'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='poor'/><title type='text'>ALLERGY OR GALIS</title><content type='html'>Mahirap maging mahirap, ika nga.. Mas lalo pang pinaramdam ang hirap ng buhay sa mga salitang ekslusibo lng sa ating mga mahihirap..&lt;br /&gt;Namnamin, himay himayin, at sabihin pagkatapos basahin.. ALLERGY OR GALIS?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&lt;br /&gt;If you are rich, you have an ALLERGY. Pag magirap ka, tawag dito ay GALIS o BAKOKANG.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sa mahirap, SIRA ANG ULO. The rich suffers from a serious breakdown due to stress and worries.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If you're rich, it's called MIGRAINE. Pag mahirap ka at sumakit ulo mo, malamang NALIPASAN KA NG GUTOM.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pag mahirap ka, tawag sayo ay MAGNANAKAW. Pag mayaman ka at makati ang kamay mo, tawag sayo ay KLEPTOMANIAC.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If rich, you're SCOLIOTIC. Pag mahirap, KUBA. (ang saklap naman..aray ko ah!)&lt;br /&gt;Ang mahirap, MAY TOYO KA SA ULO. If rich, you're just ECCENTRIC. (sounds good pa rin kahit pangit.. Ingles kasi)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If you are dark-skinned domestic, tawag sayo ay ITA, NEGRITA, or BALUGA. If you're rich, you are called a MORENA or KAYUMANGGI. (parang maganda pa din..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;People in high society will call you SLENDER or BALINGKINITAN. If you're poor, you are plain PAYATOT, PATPATIN, or TING-TING.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As to height, rich people are called PETITE. The poor ones are called PANDAK, BANSOT, UNANO, or JABBAR.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If you are poor and seem to be friendly to males, you are called PAKAWALA, MALANDI, or POKPOK (excuse me po sa words -- kelangan lang gamitin eh). The rich are called LIBERATED.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When you're rich, people would say YOU ARE GRADUALLY GRASING SENIOR CITIZENHOOD. Pag mahirap ka, tawag sayo GUMUGURANG.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If you come from a healthy family, you are called a SLOW LEARNER. Pag mahirap ka, BOBO or GUNGGONG (pangit naman pakinggan)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If you are rich and you love to eat, people would say "NICE TO KNOW YOU HAVE ENJOYED MY FOOD." Pag mahirap ka, isang lumalagapak na PATAY-GUTOM, HAMPASLUPA, at MASIBA ang maririnig mo!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;NGAYON, may makati ba sa balat mo? Anong meron ka -- ALLERGY O GALIS??&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-5398251638561329371?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/5398251638561329371/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/allergy-or-galis.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/5398251638561329371'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/5398251638561329371'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/allergy-or-galis.html' title='ALLERGY OR GALIS'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-120271698320989751</id><published>2010-01-25T05:07:00.000-08:00</published><updated>2010-01-25T05:14:48.073-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='movies'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='classroom humor'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='translation'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pelikula'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='english movies'/><title type='text'>Pelikula mo, Tatagalugin ko</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Muli, nagbabalik ang mga malikhaing isip ng mga walang magawa kundi mag pesbuk, mag onlayn hanggang umaga, mambulabog ng buhay ng may buhay.&lt;br /&gt;Pagkatapos ng Buhay Pag-ibig, narito naman ang matalinong tranlasyon ng mga pelikulang Ingles sa Tagalog. Hala! Kung may maisip, i-blog na yan!&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;1. black hawk down - ibong maitim sa ibaba &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;2. dead man's chest - dodo ng patay &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;3. i know what you did last summer - uyy... aminin! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;4. love, actually - sa totoo lang, pag-ibig &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;5. million dollar baby - 50 million pisong sanggol   (it depends on the exchange rate of the country) &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;6. the blair witch project - ang proyekto ng bruhang si blair &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;7. mary poppins - si mariang may putok &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;8. snakes on a plane - nag-ahasan sa ere &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;9. the postman always rings twice - ang kartero kapag dumutdot laging dalawang beses &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;10. sum of all fears - takot mo, takot ko, takot nating lahat &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;11. swordfish - talakitok &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;12. pretty woman - ganda ng lola mo &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;13. robin hood, men in tights - si robin hood at ang mga felix bakat &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;14. 4 weddings &amp; a funeral - kahit 4 na beses ka pang magpakasal, mamamatay ka rin &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;15. the good, the bad and the ugly - ako, ikaw, kayong lahat &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;16. harry potter and the sorcerer's stone - adik si harry, tumira ng shabu &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;17. click - isang pindot ka lang &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;18. brokeback mountain - may nawasak sa likod ng bundok ng tralala /bumigay sa bundok &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;19. the day of the death - ayaw tumayo (ng mga patay) &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;20. waterworld - basang-basa &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;21. there's something about mary - may kwan sa ano ni maria &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;22. employee of the month - ang sipsip &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;23. resident evil - ang biyenan &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;24. kill bill - kilitiin sa bilbil &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;25. the grudge - lintik lang ang walang ganti &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;26. nightmare before christmas - binangungot sa noche buena &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;27. never been kissed - pangit kasi &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;28. gone in 60 seconds - 1 round, tulog &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;29. the fast and the furious - ang bitin, galit &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;30. too fast, too furious - kapag sobrang bitin, sobrang galit &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;31. dude, where's my car - dong, anong level ulit tayo nag-park? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;32. beauty and the beast - ang asawa ko at ang nanay nya &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;33. the lord of the rings - ang alahero&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-120271698320989751?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/120271698320989751/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/pelikula-mo-tatagalugin-ko.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/120271698320989751'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/120271698320989751'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/pelikula-mo-tatagalugin-ko.html' title='Pelikula mo, Tatagalugin ko'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-8324508732241717223</id><published>2010-01-23T07:54:00.000-08:00</published><updated>2010-01-23T08:01:22.313-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='student'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='classroom humor'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='life'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='english'/><title type='text'>Funny Moment with IT401E</title><content type='html'>A day without a story to tell is a dead day for a teacher. A classroom is filled with 35 students with 35 different stories. 35 X 35? Hmmm.. nevermind.. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Let me share one funny moment I had with my COMART4 class.&lt;br /&gt;I was at the height of my busy discussion on the different types of business letters. Suddenly, I heard a knock on the door - Sir Edwin with Julie, her wife, and Orange, her youngest. I excused myself from my students and went out. I offered my hand to my inaanak signaling “BLESS” (11 months na lang at Pasko na naman – sige ka..).. We just had a ‘tete-a-tete’ (maikling usapan – hindi po yan bastos) as they were about to go home and just stopped to say HI..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;After the pinching I did to Orange (I miss having a baby), I went back inside. Then my students, out of the blue, asked: &lt;strong&gt;“Ma’am asawa po yun ni Sir?”&lt;/strong&gt; (Ma’am, is that Sir’s wife? – hanep my translation pa..)&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then out of the green (maiba naman, lagi na lng blue eh), I replied: &lt;strong&gt;“Hinde, girlfriend nya! Natural asawa nya!&lt;/strong&gt; (smiling while saying the line)” Ano ba namang tanong yun?? Then the class laughed.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then  a follow-up answer. &lt;strong&gt;“Inaanak ko yun.” &lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Came another mind-boggling and nerve cracking question from my student (Siguro nilibang lang ako para hindi kami mag-tuloy sa discussion..Hmmm.. too late to realize..) : &lt;strong&gt;“Sino ma’am?”&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;My goodness... &lt;strong&gt;“SIYEMPRE YUNG BATA, ALANGAN NAMANG SI SIR EDWIN O YUNG WIFE NYA ANG INAANAK KO!” &lt;/strong&gt;(with a smile).. Then a roaring laughter... &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I remember &lt;strong&gt;Vice-Ganda &lt;/strong&gt;who made me laughed on his antics. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt; Restaurant scene:  Pumasok si Vice-Ganda sa restaurant para kumain.&lt;br /&gt;TINDERA: Sir, kakain po kayo?&lt;br /&gt;VICE-GANDA: (nainis sa tanong) Hinde! Uupo lang! Magtitingin-tingin! Siyempre! kakain ako. Kaya nga ako pumasok eh! Bo__! Kung ang lahat nang kakain tatanungin ng KAKAIN PO KAYO, bakit nagbukas pa sila!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt;&gt; Mall Scene: Pumunta siya sa mall para bumili ng damit. Nagsukat.. Hindi kasya. Nagtanong sa Saleslady..&lt;br /&gt;VICE GANDA: Miss may size pa kayo (habang suot ang damit)?&lt;br /&gt;SALESLADY: Sir, para po sa inyo?&lt;br /&gt;VICE-GANDA: (nainis!) Hinde! Para sayo ung bibilhin ko! Anong size mo?? Natural, para sa akin. Ang #%$#! &lt;br /&gt;Isa pang sagot ni VICE GANDA: Hinde, para sa tatay mo! Ewan ko nga bakit ako ang nagsusukat!&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Ang tanong naman kasi.. pang-asar. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;They are funny though.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;That’s life. We made fun of small things.  Despite the heavy lecture that day, that class, IT401E, made my day great! Thanks to you guys! &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;NOTE: WAG NYO NANG UULITIN... hahahaha!&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-8324508732241717223?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/8324508732241717223/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/funny-moment-with-it401e.html#comment-form' title='3 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/8324508732241717223'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/8324508732241717223'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/funny-moment-with-it401e.html' title='Funny Moment with IT401E'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>3</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-2716750313982242677</id><published>2010-01-23T01:21:00.000-08:00</published><updated>2010-01-26T07:49:24.473-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pag-ibig'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='loving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='leaving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='humor'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='stupid love'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='love'/><title type='text'>BUHAY PAG-IBIG</title><content type='html'>&lt;strong&gt;Pinagkumpol kumpol na saloobin ng mga iniwan, nang iwan, nanloko, naloko, nagmahal, minahal, mga buhay at malapit nang mawalan ng buhay.. Mula sa mga malikhaing isip ng mga ndi natutulog dahil sa kaka internet.. BASAHIN at sabihin mong HINDI IKAW ITO.. :-)&lt;/strong&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Yung ibang tao, naiinggit. Wala kasing nagmamahal sa kanila. Yung iba naman, tatanga-tanga! Minamahal na nga nang todo, binabalewala lang! Alam mo, swerte ka sana kaso tatanga-tanga lang!&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Minsan na kong nagmahal, minsan na kong naloko. Minsan na nga lang,naagaw pa! Pero  di bale! Mas bagay naman sila, eh. Isang basura, isang basurera. Perfect match, diba?&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Nung iniwan mo ko, ikaw ang sinisi ko kung bakit ako lubos na nasaktan. Mahal kasi kita pero di mo ko maintindihan. Ngayon salamat,ha? Kasi kung di mo ko iniwan, hindi ko siya matatagpuan.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Sometimes you tend to be in despair when your loved one doesn't love you back. But don't worry, don't cry much. Just close your eyes and whisper, "Mahal din ako nun. Pakipot lang."&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;When you ran, I chased you.. You told me to stop following you. When I stopped, you got mad! Aminin mo na. In love ka rin sa kin, no?&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;If you ever find someone better, funnier or nicer than me, go ahead, hindi kita pipigilan. Pero pag iniwan ka ng gagong yun, tingin ka lang sa likod mo. Nandun ako, nang-aasar sayo, "Better than me pala, ha?"&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Lagi ka na lang may rason. Nakalimutan mong tumawag, nakalimutan mong magtext, nakalimutan mong magpaalam. Pero ingat ka, ha? Baka pag naalala mong mahal mo ko, nakalimutan na kita.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Pag nakita mo na masaya ang mahal mo sa piling ng iba, wag kang malungkot o umiyak. Isipin mo na lang na masaya siya dahil mukhang clown ang kasama niya.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;If I see you flirting with others, I won't cry. Instead I'll stand in front of you, chin up, stomach in, chest out at sabay sabi, "Mas masarap akong magmahal diyan. Sana wag mong pagsisihan!"&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Kapag ikaw ang iniyakan ng lalaki, ang swerte mo dahil mahal ka nga niya! Pero pag ikaw ang umiyak dahil lang sa kanya, di ka lang malas, tanga ka pa! Lalaki lang yan, pwede ba?&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Minsan lang magmahal ang pusong tanga. Niloko pa! Subukan kaya niya ang magmahal at lokohin din siya? Nang masabi niyang,"GOSH! Masakit pala!"&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Nagkita kami ng ex mo kanina. Nalaman niyang tayo na. Pinagmasdan niya ko at bigla siyang tumawa. Sabay sabi, "Pang-ilan ka? Ako kasi yung una!" Sagot ko, "Una ka nga, ako naman ang last niya!"&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;When you love, don't give your 100%. Leave at least 70% for yourself so if ever he'll hurt you, you could still stand up to him and say, "Wala na bang mas sasakit pa diyan? Sus, walang kwenta!"&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;If someone leaves you, don't dare cry. Just smile and be happy. Pero bago mo siya tuluyang palayain, ibulong mo to sa kanya, "Maganda ako. Pasalamat ka pinatulan kita!"&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Before, hinahabol kita pero di mo ako pinapansin. Tapos isang araw nawala ako, hinanap mo ako at tinanong, "Bakit ka nagsawa?" Ngumiti ako, "Hindi ako nagsawa. Natauhan lang."&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Pwede mo kong lokohin pero wag kang magpapahuli sakin. Pwede mo kong palitan pero siguraduhin mong mas mahal mo siya sakin. Pwede mo kong iwan pero siguraduhin mong kaya mo. Kasi pag ako sobrang nasaktan,wala ka nang babalikan.&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Boys? Pag trip ka, magpapakilala. Kaibigan kuno hanggang pumorma na. Tapos pag nahulog ka na, ayun, goodbye na dahil sawa na sila. Pero dapat walang iiyak ha dahil ..... anong silbi ng karma?&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;I fell in love and got hurt but I didn't shed too much tears nor did I ask him to love me again. Instead, I stood up proudly and said, "Ganyan talaga ang magaganda! Hindi bagay sa tanga!"&lt;br /&gt; &lt;br /&gt;Simple lang para hindi ka masaktan. Kapag minahal ka, mahalin mo din. Kapag ginago ka, gaguhin mo rin. Pero kapag umiyak ka, tanga ka! Ginago ka na nga, iiyakan mo pa?&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-2716750313982242677?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/2716750313982242677/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/buhay-pag-ibig.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/2716750313982242677'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/2716750313982242677'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/buhay-pag-ibig.html' title='BUHAY PAG-IBIG'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-6353398787311660789</id><published>2010-01-23T01:02:00.000-08:00</published><updated>2010-01-23T01:05:54.730-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='motherhood'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mom'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='loving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='leaving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='woe'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='mother'/><title type='text'>DAUGHTER'S WOE</title><content type='html'>Mothers they say are the greatest of all creations; through them sprung life… and more life…  Without them, mankind has long been extinguished… long gone… perished. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But when mothers are stricken with the fangs of pain brought by an ailment, one could not keep her heart from weeping…seeing the source of her strength on bed, frail. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tears rolled as I look into her sacrifices… I was nurtured with love and excitement for nine months in her womb. I felt part of her… I could not discount her effort of making me educated. The mornings of waking up, bringing me to wherever school she would be assigned. The hours of sweat and tiredness when she looked for me on my first time of leaving her because she scolded me.. She walked a mile trying to locate me… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Never a word when she saw me… Just embraces knowing that I was safe.&lt;br /&gt;Her sleepless nights of waiting for me because I was with my friends… Later did I realize how I deprived her of sound sleep and rest… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I had been in the hospital too for numerous times brought by surgeries, illnesses, giving birth. I saw the sadness in her every time she would see me being carried to the operating room… But as I opened my eyes, her face I would see… then she would rub her hand on my forehead, then would fix my hair. Mother's touch...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;During my failed relationships, she never hurled vindictive words… she was there to understand… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tuberculosis meningitis with hydrocephalus… Blood clot in the basal skull…My mother does not deserve that. She never did us wrong… Why her?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;God’s plan.  Perhaps. Am I rationalizing? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I could not explain how painful it was seeing her in her worst condition. She would complain of head pain, would ask for food -- because she has not been given for days… How I wanted to sneak and buy her whatever food she would clamor. More than the scars left by my previous relationships, this is a torture… more agonizing…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;This has taught me more lessons in life… that’s why I am sharing… Love your mother. Care for her while she is still capable of returning your hugs and embraces. Laugh with her while she can still throw back the pun. Buy her things you think she would like while she could still say thank you. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Regrets. How I wish I have never been that stubborn. Never hard headed. How I wish I had given her the life she wanted… A life not full of worries, tears, and fears. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It is difficult to give up things we hold dear on earth.. But I have to realize the truth… The truth that my mother would no longer be with us…  That is the painful reality..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Pain is beautiful when one can rise from its debilitating power… I still cling to God… Sooner, sadness will all be over…&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-6353398787311660789?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/6353398787311660789/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/daughters-woe.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/6353398787311660789'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/6353398787311660789'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/daughters-woe.html' title='DAUGHTER&apos;S WOE'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-6688222896755507139</id><published>2010-01-23T00:58:00.000-08:00</published><updated>2010-01-23T01:00:00.997-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='anguish'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='loving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='leaving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='love'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='fears'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pain'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='relationship'/><title type='text'>OF LOVE and SANITY</title><content type='html'>Intelligent minds with vulnerable hearts…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;During life’s most depressing moments, the artist’s craftsmanship in words and in expressing his thoughts rises.. It is the time where he pulls from within all his emotions.. his anguish.. his fears…his hatred…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;We’re not given problems we can not handle… an optimistic retaliation to life’s intricacies. Truth is, heart is so vulnerable… It could easily succumb to blows… especially if it attacks people you love… people you cared for..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When one falls in love, he never asks for more than what the other person could give. He contends himself to giving and never asking for anything in return.. It’s just love… one doesn’t ask for it… it has to be freely given …not demanded..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But what if it is neither? How should one feel if love is never returned? Should he continue on loving? On caring? On giving everything?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes, I wonder if love is really love… it has to be an inspiration… it should make one on feet and give him the courage to baffle life’s setbacks… But what if it is love itself that slowly decaying one’s sanity? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;The mind is placed above the heart for it to rule over the latter… One should never be overcome by what he feels.. by his emotions… he must think of what is right.. of what should be.. True, but it is easier said than done…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Reasons diminish if one is pressed down the floor… He seeks no more for friends… he wallows in tears alone… the walls are his silent listener… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;He finds comfort in solitude… in darkness… for it is only then that he could cry out loud and tell the world his cruelty… People care less… they care not..  That is the most hurting reality….&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;People would always give reasons for their wrongdoings… shallow… pretentious.. in an attempt to throwback the blames.. It is just that, they are too insensitive of what one feels that they assume emotions to be an exaggeration. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Writing has always been my refuge… It is here where I put all.. where I give all.. where I tell the world how painful it is living with people who do not return love given to them… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Life is indeed complicated… a lot of unanswered questions … One should learn how to defy it.. Otherwise, one would choose to take his life and leave rather than be hurt…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;As I pause, it is then I would collect the pains I’ve been through… But I am still here… alive… telling what my heart feels… then tears will again start rolling down my deep eyes… I am hurt… really hurt… but have always prayed for serenity… for the calmness of my spirit.. for the refuge of my soul…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I will never stop loving… hence, I will continue writing…&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-6688222896755507139?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/6688222896755507139/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/of-love-and-sanity.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/6688222896755507139'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/6688222896755507139'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/of-love-and-sanity.html' title='OF LOVE and SANITY'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-5976506607571389097</id><published>2010-01-23T00:43:00.001-08:00</published><updated>2010-01-23T00:49:50.666-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='death'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='Vincent'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='loving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='leaving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='starry'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='suicide'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='relationship'/><title type='text'>"VINCENT"</title><content type='html'>&lt;em&gt;“Now i understand&lt;br /&gt;What you tried to say to me,&lt;br /&gt;And how you suffered for your sanity&lt;br /&gt;And how you tried to set them free.&lt;br /&gt;They would not listen; they did not know how.&lt;br /&gt;Perhaps they’ll listen now.”&lt;/em&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;                                                                                                               &lt;br /&gt;Why do people resort to leaving this world at their own way? Why do they take their own lives? Is the world so hurting and so painful that one has to leave it the easy way?&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If one has been through a lot of unbearable pains, he seeks for serenity of mind… for the calmness of his spirit.. for the numbness of his heart… he seeks for life’s end…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Sometimes, one can’t help but ponder on the thought of doing the same thing… for that is the easiest way out… out of this insensitive world…out of the people who care less and who care no more…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Loving is said to be the sweetest thing.. you share and eventually become one… you care less for who he is.. for what he is.. you never look at the past but instead he becomes your present and your future. He becomes your life…. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But people sometimes are ill-content.. Despite giving everything, they seem not to understand… not to listen… They shut their ears; blinded their eyes;hardened their hearts... Then it becomes an agony...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Spirits weaken when you do not hear anymore the voice that keeps you moving. There is a deafening silence… It is saddening when you do not anymore feel the warmth in the touch.. You begin to ask.. to wonder..&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Then the heart bleeds… weeps… for loneliness… for the unrequited love...&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;You try to escape from reality… from the truth.. for it haunts you; it creeps into your inner soul… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;What went wrong?… Is it too much to give much? If you feel ecstatically in love, all you want is to give all… even your own soul.. All you want is to live life with him… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Is love so suffocating that one prefers to give it up and seek for freedom? Is love so weakening that it could decay reasons, logic..? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Isn’t it difficult to give up things we hold dear on earth? But why do some, despite being loved and cared for, never realize that? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;I condemn not those who find solitude through death… Their hearts must have bled badly.. No matter what harrowing they did, still, they failed to rise above the debilitating sorrow. It consumed them… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Reason is vague for one who loves and cares much, yet disregarded as if he does not exist. All he wants is to run to an obscure place where he could forget or find death….&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;If one takes his own life, people would ask.. people would turn their heads and ears toward him… then they would start to care.. to feel the loss……&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Tears and sighs are in vain… the body is cold and the heart could feel no more… Weeping could no longer soothe the spirit.. could no longer heal the soul… They are dead… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Embrace not the cold dead body for it would no longer feel the warmth…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Regret will do no good… it would no longer revive the hopes and dreams… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Listen… understand… touch… love… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;&lt;em&gt;“For they could not love you&lt;br /&gt;But still, your love was true.&lt;br /&gt;And when no hope was left inside&lt;br /&gt;On that starry, starry night&lt;br /&gt;You took your life as lovers often do.&lt;br /&gt;But i could’ve told you, vincent:&lt;br /&gt;This world was never meant&lt;br /&gt;For one as beautiful as you.” &lt;/em&gt;&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-5976506607571389097?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/5976506607571389097/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/vincent.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/5976506607571389097'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/5976506607571389097'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/vincent.html' title='&quot;VINCENT&quot;'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry><entry><id>tag:blogger.com,1999:blog-7791321700925262379.post-1462610490789178088</id><published>2010-01-23T00:02:00.000-08:00</published><updated>2010-01-23T00:06:55.467-08:00</updated><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='uncertain'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='loving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='leaving'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='pain'/><category scheme='http://www.blogger.com/atom/ns#' term='relationship'/><title type='text'>UNCERTAIN</title><content type='html'>Nothing is permanent in this world except change. &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;To hold on to something as permanent, for life, and eternal is an absurdity.  Everything is uncertain. Nothing is perpetual. What you have now may be gone tomorrow.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;When one falls in love, he gives all.. Not knowing that he has to leave some for himself.  He doesn't see wrong for he makes himself blind… blinded by the strong emotions that even logic and heart failed to interpret and provide reasons. Reality is far from sight.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Though feelings are strong indicators of doubts, still, one confines himself to momentary happiness. Suspicions are never entertained till the day comes that he could no longer run away from it.. till he is faced-to- faced with who to keep and who to let go.. Choice… good choice… best decision.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;From the excruciating pain of the past, one has to move on… learn and let go. &lt;br /&gt;LEARN. Be hurt once but never twice. It’s plain inanity.  Harbor not grudges; rather trust no one that easily.  Logic still exists despite failures. Be not deceived by sweet words and promises.  It might consume you to death the next time.&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;But despite the scars left by the wounds of the past, one could not keep his heart from beating… from loving again… ‘Tis what makes humans different. We love.. we get hurt.. yet we love again.. might be hurt again…Does that mean we learn not? &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;No… the heart still beats.. the eyes still see beauty…  gather all the roses while you may… youth is not a forever glory… it fades when one ages… love if you still could… but stop if you should…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Be ready to shed tears when things fall out of place… AGAIN…  &lt;br /&gt;Told you, be fooled once, but never twice…  Listen to your heart if he speaks of doubts and suspicions.. Gather your thoughts… Numb not yourself from the pain… if it hurts, then let go.. Do not hold on to something that would never be yours…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;It feels good to be in love… probably why people risk all for it… Love is all that matters. But why are there thorns and storms in every relationship? Because we tend to love more than we should…  Because we ask for more though we’ve been given all… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Human nature…&lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Never stop falling in love… just LEARN…cry if you should but do not anguish… be ready to get hurt…   then love again… &lt;br /&gt;&lt;br /&gt;Experiences, pains, tears – all these make us better than yesterday… the best tomorrow…&lt;div class="blogger-post-footer"&gt;&lt;img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/7791321700925262379-1462610490789178088?l=khreezteemanabat.blogspot.com' alt='' /&gt;&lt;/div&gt;</content><link rel='replies' type='application/atom+xml' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/feeds/1462610490789178088/comments/default' title='Post Comments'/><link rel='replies' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/uncertain.html#comment-form' title='0 Comments'/><link rel='edit' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/1462610490789178088'/><link rel='self' type='application/atom+xml' href='http://www.blogger.com/feeds/7791321700925262379/posts/default/1462610490789178088'/><link rel='alternate' type='text/html' href='http://khreezteemanabat.blogspot.com/2010/01/uncertain.html' title='UNCERTAIN'/><author><name>Hagupit ng Patpat</name><uri>http://www.blogger.com/profile/00056357942103974340</uri><email>noreply@blogger.com</email><gd:image rel='http://schemas.google.com/g/2005#thumbnail' width='16' height='16' src='http://img2.blogblog.com/img/b16-rounded.gif'/></author><thr:total>0</thr:total></entry></feed>
